Åsas åsikter

I fredags åt jag middag och pratade strunt hela kvällen. Bra strunt, sånt som bygger upp och rensar systemet. Nåns telefon vibrerade, och det skorrade till igen. Paris! Vad är det som händer? Den där känslan av att det är något vi inte begriper. Sen, tack och hej då! Och ja, verkligen. Vi ses snart igen. Ner till en taxi med telefonen mot örat, så du är här? Jag är på väg. Slänger mig in i framsätet och småpratar en stund. Paris! Har du hört? Vet du vad som händer? Upp med telefonen igen. En tyst sekund, en djup suck och mörk förtvivlan. Det här är inte sant.  Igår var allt svårt att förstå. Vi skulle ju gå på Madonna, en helg vi hade sett fram emot länge. Men hur gör man med livet en dag då livet på så många sätt står still? Vi sågs, vi pratade och vi gjorde som vanligt. Åt lunch och pratade om livet. Samtidigt återkom vi ofta till döden. Till sårbarheten och till självklarheter som nu behöver försvaras. Vad säger man till sina barn? Vilka självklarheter ska de ta för givna? Komm

Hösten har egentligen varit ganska varm och sagolikt vacker här i Småland. Löv skimrar i alla möjliga färger, det går fint att gå på promenad i bara tröja och kaffe kan man ibland fortfarande dricka utomhus. Ute har det varit varmt men inuti har det varit kallt. En långsam kyla har stilla flutit ut i kroppen. Kall som snö men tung som bly. "Winter is coming". Människor flyr som aldrig förr, från krig och från vapen. De trotsar sina fasor och sätter sig och barnen i små osäkra gummibåtar över Medelhavet. Många dör där. De som klarar sig vandrar vidare genom Europa, i regn och i lera, i kyla och i förtvivlan. Gränser stängs och vid stängsel och murar blir människor kvar, blöta och kalla, alla i väntan på något annat. Trots det kommer många hit. Någon känner någon i Karlskoga, någon annan har en kontakt i Gnosjö och någon har träffat någon på båten som tipsade om Finland. Om det vore jag skulle jag nog göra precis samma sak, ta mig någonstans där jag kände igen någon, eller nå

Lite sent kommer här förra veckans krönika i Växjöbladet. Ja, jag borde ha skrivit om moderaternas stämma, jag borde skriva om gårdagens fullmäktige eller om dagens möte på SKL (inte Sveriges kriminaltekniska laboratorie...) i Stockholm. Men nu kommer en krönika om kristdemokraterna. Så kan det bli. När jag växte upp, det var ett tag sedan, så gjorde jag det i en tätort med en konsumbutik, två närbutiker och en riksväg som gick rakt igenom samhället. Där fanns också lite annat smått och gott, till exempel en damklädesaffär med dyra kläder, några solarium och ett par ställen som serverade både pizza, lövbiff och öl. Men där fanns också en annan butik. Alldeles längs med riksvägen fanns en affär med smutsiga skyltfönster där olika porslinsfigurer trängdes med varandra i hyllorna. Det fanns stora och små figurer, några i starka färger och andra i vitt eller porslinsblått. Jag såg aldrig någon gå in där. Jag ägnade mycket tid åt KDs riksting häromveckan. Alldeles för mycket tid. Jag l

I Smålandsposten häromdagen kunde vi läsa om hyresgästerna i kvarteret Lassaskog i Växjö. Några har dragit igång en intressegrupp för att ombilda hyreslägenheterna till bostadsrätter och några vill ha kvar sin hyresrätt som just hyresrätt. Att meningarna går isär i kvarter där ombildningar diskuteras är nog vanligt. Anledningen till att man dragit igång ett ombildningsarbete i just Lassaskog är inte att bostadsrätten som boendeform är det som lockar. Istället är det av rädsla för att få en annan hyresvärd. Den moderatledda majoriteten har i sitt budgetförslag för 2016 beslutat att 2000 av Växjöbostäders hyreslägenheter ska säljas. Ingen vet ännu vilka lägenheter som kommer att beröras och ingen vet heller vem köparen blir. På så sätt har den moderatleddamajoritens bostadspolitik hamnat i ett dubbelfel. För att undvika att ens egen lägenhet säljs till en hyresvärd man själv inte valt så återstår möjligheten att samla ihop grannarna och komma överens om att själv köpa sin lägenhet o

Jag sitter i min röda soffa och har precis läst igenom handlingarna inför den kommande veckan. I fotöljen mittemot sitter yngsta dottern och har lässtund. Hon har precis knäckt läskoden och är en hejare på ljuda fram varenda ord. Det är en fröjd att lyssna på. "Mamma, jag har läst ut den", säger hon och skuttar stolt upp från fotöljen. Vi har precis infört lässtund, jag föreslog en kvart. "Nej, mamma. Inte mer än femton minuter." Och jag erkänner, jag sa inget mer än att jag tyckte att det var en okej kompromiss. Storasyster kunde knappt hålla sig för skratt... Ikväll klockan 20 börjar partiledardebatten och jag hoppas verkligen att det blir en debatt som får handla om de frågor som Sverige faktiskt står inför. Om hur vi ska lösa flyktingkrisen, om hur vi får fler männsikor i jobb snart och om hur vi tar krafttag för att våra barn ska få en så bra skola som möjligt. Inte bara en debatt som handlar om vem som ska ta ansvar för en överenskommelse som uppenbarligen h

Idag satt jag som klistrad framför KDs riksting på SVT2. Så kan man också spendera en fredag... Att följa andra partiers partikongresser är ofta spännande och som den mötesnörd jag är kan jag bara konstatera att det finns många olikheter i hur vi väljer att hantera yrkanden, ordningsfrågor och annan mötesformalia. Min favorit var när det ställdes en fråga från talarstolen om det var ok att rösta som man ville. Nåja, låt oss stanna där... Det är knappast mötesformalian som har gjort att KD är rubrikstoff idag. Precis mitt i KDs diskussioner om decemberöverenskommelsen så pågick regeringens presskonferens om flyktingkatastrofen. Den skrev jag om  här . Regeringen hanterar kris medan KD ägnar sig åt att skapa kris. Det är olika.  Bland ombuden som pläderade från talarstolen idag kunde man höra både det ena och det andra. Någon menade att det visst skulle gå att prata SD, för de flesta där verkade ändå rätt hyggliga. En annan att det var dags för regeringen att söka blocköverskrida

Allt fler flyktingar söker sig till Sverige och kortsiktigt är det stora problemet tak över huvudet. Statsministern sa på dagens presskonferens att vi står inför den största humanitära insatsen i Sveriges historia och den är fullt möjlig för oss att lösa. Idag kom nyheten från regeringen att det nu är möjligt att öppna upp för tältboende för flyktingar för att på så sätt lösa den akuta bristen på boenden. Länsstyrelsen har gått upp i  beredskapsläge  och i alla kommuner i länet pågår ett arbete med att ta fram evakueringsplatser. Det är bra. Självklart ska Kronoberg och Växjö spela en stor roll för att lösa den mest akuta krisen med tak över huvudet. Migrationsminister Morgan Johansson var tydlig på dagens presskonferens:  "Varför tar ni emot alla de här människorna? Därför att det är det rätta att göra." Han har helt rätt. Bakom varje siffra i migrationsstatistiken finns en människa av kött och blod. En människa som lika väl kunde varit du och jag. Vi tar emot människor

Jag har precis skickat in en debattartikel till Smålandsposten med anledning av den  artikel  som berörde de boende i kvarteret Lassaskog idag. Den moderatledda majoritetens kullerbytta i bostadspolitiken gör att tryggheten i allmännyttans lägenheter urholkas. Det kan väl ändå inte vara meningen? Igår begravdes Lars-Erik Karlsson. Mest av allt är Lars-Erik, för mig, min äldsta dotters farfar och min gode väns pappa. Han var oumbärlig i sina kloka resonemang och i sitt muttriga motstånd, både i politiken men kanske allra mest privat. När min verklighet sviktade så var Lars-Erik ofta där, aldrig dömande alltid tyst och stöttande. För socialdemokratin var Lars-Erik en kämpe. En kämpe med ett enormt rättvisepatos och med så mycket kunskap och kraft. Jösses, så jag saknar honom. /Åsa

Aldrig någonsin tidigare har så många varit på flykt som idag, 60 miljoner människor varav många många barn har fattat det svåraste beslutet. Det att lämna allt därför att osäkerheten någonannanstans är så mycket säkrare än allt det som är känt. Ikväll när jag och dottern anlände till Stockholms centralstation var flera frivilligorganisationer på plats för att ta emot flyktingar som i det okända hittat till Stockholm. Vatten, mat och första hjälpen fanns på plats men framförallt fanns där medmänsklighet och tilltro. Där fanns vänlighet och förståelse. Där fanns hopp. I Malmö, Stockholm och Göteborg ( och på flera andra ställen) hålls stora manifestationer för att visa att det är självklart att människor på flykt är välkomna. På sociala medier sprids det ena goda exemplet efter det andra och i överallt kan vi läsa och höra om hur människor går samman för att hjälpa andra. Europa måste lyckas med ett värdigt flyktingmottagande annars riskerar vi att få ett Europa vi inte vill ha. Kri

Den här veckan har varit lite av ett sammelsurium. Eller kanske där det den vecka som varit mest som vanligt efter sommaren. I Växjö har den moderatledda majoriteten diskuterat sinsemellan om de säljer bostäder för rätt priser eller inte. I Stockholm har jag pratat höghastighetsbana, både med SKLs tjänstemän och med socialdemokrater runt om i landet. Och nu sitter jag i Ronneby med hela kommunledningen (både politiker och tjänstemän) där vi har en heldag med fokus på Växjö som universitetsstad. Det är onekligen olika och dessutom olika på olika platser. Att den moderatledda majoriteten verkar ha problem att komma överens gällande bostadsrättsombildningar förvånar mig inte. Vi har länge drivit linjen att Växjös mest attraktiva hyresrätter ska fortsätta att vara just hyresrätter. Det behövs för att Växjö ska ha en mångfald i bostadsbeståndet. Kanske kan vi nu se en ändring i den moderatledda omvandlingspolitiken? Det skulle i så fall vara välkommet.  Höghastighetsbanan är verklig

...utan att man funderar när man läser Jon Malmkvist i Smålandsposten .... Utan att blunda har den moderatledda majoriteten röstat igenom den ena försäljningen av hyreslägenheter till bostadsrätter efter den andra. Jon Malmkvist, som sitter både i Växjöbostäders styrelse liksom i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen har gladeligen sagt ja till varenda en. Nu däremot tycker han att det var lite dumt att slumpa bort växjöbornas gemensamma egendom till underpris. Och det är ju bara att hålla med. Kan vi nu se en ny bostadspolitik från den moderatledda majoriteten? Mer fokus på byggande och mindre på försäljningar? Det vore i så fall mer än välkommet! /Åsa

Idag var frågan om detaljplaneläggning av kommunhuset uppe på kommunstyrelsen. I grova drag betyder det att kommunstyrelsen ger byggnadsnämnden i uppdrag att bestämma vilken verksamhet som ska finnas där kommunhuset ligger idag. Det är ingen hemlighet att den moderatledda majoriteten vill bygga ett nytt kommunhus och bygga bostäder där kommunhuset ligger idag. Det finns en grov kalkyl där kostnaden för ett nytt kommunhus landar på 30 miljoner kronor mer per år i hyra jämfört med den hyra som vi betalar för kommunhuset idag. Den moderatledda majoriteten menar på att en flytt skulle spara pengar men då räknar de på att det nuvarande kommunhuset ska totalrenoveras och få miljöstandard guld. Det skulle kosta ytterligare 35 miljoner kronor per år. I jämförelse de alternativen emellan skulle ett nytt kommunhus innebära en lägre hyra. Däremot finns det otaliga alternativ däremellan... Kanske är det ok att kommunhuset i Växjö inte är Sveriges mest energieffektiva kommunhus, då den uppvärmn

Allt gick i ett rasande tempo i Seoul, seminarier, möten, samtal och fler seminarier. någon som pratade om hållbara lösningar i en stad i indien, någon annan som pratar om Vancouver. Bra exempel från såväl Europa som Asien, "små" miljonstäder och betydligt mindre  somVäxjö. Städer där bilen inte längre står i centrum utan där möjligheten att ta sig fram är viktigare. Där det kollektiva åkandet premieras, inte bara ur utsläppssynpunkt utan främst av begränsningen i stadsrummet. Hur ska vi kunna leva och gå om staden bara består av bilar? Och motfrågan, hur ska vi ta oss om bilen inte är välkommen? Mitt seminarie gick bra, väldigt bra. Panelen kom bland annat från Nya Zeeland, Sydkorea, Malaysia, Filippinerna. Och vi moderatorer kom från Sverige och Australien. En salig blandning av erfarenheter, kompetens och iakttagelser. Det märks att det finns ett starkt sug att prata tillsammans och över nationsgränser om just kvinnor som politiska ledare på lokal nivå. I många länder är

Oj, vilken dag. Jag reste hemifrån klockan halv åtta igår och nu är klockan där jag är redan 20.15 på kvällen dagen därpå. Det här med tidsskillnader vänjer jag mig aldrig vid. Hela kroppen undrar "vad är klockan, EGENTLIGEN?" och svaret är att jag inte har en aning. Vi landade i Seuol imorse och sedan dess har vi varit igång. Det är ingen idé att somna för tidigt för då kommer en aldrig ikapp. Idag har vi träffat Julias vänstudent Jailin och hon har visat oss runt i staden. Vi har gått, vilket efter tio timmar på ett plan är fullständigt ljuvligt och vi har ätit koreansk mat i ett hål i väggen på en bakgata. Nästa gång äter jag nog någonannastans... Imorgon ska jag vara med på en workshop om fjärrvärme tillsammans med flera asiatiska städer. Jag ska berätta om Växjös fjärrvärme, hur tankarna gick när vi bestämde oss för att helt byta till biobränsle och varför vi tycker att fjärrvärmen i de allra flesta fall är oslagbar. Det kommer att bli en bra förmiddag med, gissar jag,

Nedan en krönika om tanten som publiceras idag i Växjöbladet Kronbergaren. "Mamma, man måste göra motstånd!" Trettonåringens röst är glasklar i bilen. Ur radion skvalar en nyhetssändning, en av alla som vittnar om orättvisor, rasism och ren och skär ondska. Hennes blick är skarp och ansiktet är spänd. Sedan kommer det igen. "Mamma, man måste göra motstånd!" Vi lever i en tid där en judisk förskola i Malmö bevakas av poliser. I en tid där Uppsalas stadsteater omringas av poliser då de sätter upp "Bollhusmötet", en föreställning om antisemitismen på 30-talet. I Köpenhamn, för bara ett ögonblick sedan, sköts en judisk vakt ihjäl bara för att han var just jude. Muslimer får kollektivt bära skuld för islamismens härjningar, kvinnohatet frodas och nationalismen växer sig stark. Vi lever i en tid då människovärdets okränkbarhet ständigt måste erövras på nytt och vi lever i en tid där parallellerna till trettiotalets Europa är otäckt många. I Växjö kul

Igår var jag och Bo Frank i Åre för att prata med Östersunds kommun om hur vi jobbar i Växjö. Jag gillar att att prata inför folk och vi hade ett par riktigt bra timmar. Vi skulle prata på temat att komma överens och det i sig kan man nog full förståeligt höja på ögonbrynen kring. De gånger jag skriver här eller syns i tidningar så är det ju sällan för att vi är överens med majoriteten och så ska det också vara. När det däremot gäller stora infrastruktursatsningar eller när det gäller Växjös möjlighet att få investerare och fler byggare, så är det viktigt att vi kan prata med varandra och att vi så långt som möjligt kan hålla en gemensam linje. Något annat har Växjö inte råd med. Nu till två frågor där vi inte är överens: Skolan och tanten. I onsdags hade utbildningsnämnden möte om bland annat internbudgeten. Malin Lauber, vår vice ordförande i utbildningsnämnden, hade helt korrekt konstaterat att den ram som kommunfullmäktige antog inte räcker för att uppnå de mål som majoriteten