Åsas åsikter

Det är vår i luften och det är dags för mig att återuppstå på bloggen. Jösses, det har hänt en del sen sist men så är det ju alltid. Livet händer. I februari var det ett år sedan jag avgick som kommunalråd och sen dess har jag försökt att vila mer och rehabilitera mig på de sätt jag har kunnat. Jag har begravt min mamma, vilket var helt hemskt och jag har fått reda på att jag ska bli moster, vilket är helt himmelskt. Jag har myst med döttrarna och bråkat en del. Tagit långa promenader och en del kortare. Jag har haft många inställda träningstillfällen (lite för många men skam den som ger sig) och tillbringat ganska mycket tid på tåget. Som hållbarhetsansvarig i Lakers har jag utvecklat ett hockeyintresse som jag inte hade en aning om att jag hade anlag för. Dessutom har jag fått knyta massor av skridskor på förväntansfulla blivande hockeyproffs. I min kontrob ligger det hur många offentliga utredningar som helst, många har jag läst - en del ligger orörda. På Karlavägen i Stockholm

Hej! Jag vet inte riktigt hur jag ska tacka er alla så jag gör ett försök här på alla hjärtans dag. Tack alla ni som har hört av er på olika sätt, via sms, mejl eller på Facebook. Ni som kommit fram på stan och kramat om och ni som skickat hälsningar med andra. Tack för all omtanke och allt stöd som jag har fått av er och tack för att ni också har berättat om era upplevelser av livet. Både ljusa och mörka. Jag är överväldigad och skickar massor av hjärtan och kärlek till er alla. Hur mår jag? Jo, jag mår bättre ibland och är tröttare ibland. Energin kommer så sakteliga tillbaka för att sen helt försvinna igen. Men det är bra och jag har förstått att det är precis såhär som det ska vara, tills det blir annorlunda.  I fredags skrev jag min sista krönika som kommunalråd i Växjöbladet/Kronobergaren, den ligger här i inlägget om du vill läsa. Det är ett försök från min sida att tacka för allt förtroende som ni har visat mig i den här rollen.  Och jag vet att jag tjatar men

Artikel publicerad i Smålandsposten 23/10: Det  ä r budgettider och det  ä r tydligt att Sverige st å r inf ö r ett v ä gval. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har presenterat ett budgetf ö rslag som f ö resl å r kraftfulla reformer f ö r att Sveriges ekonomiska styrka ska komma hela Sverige till del. 12   500 pension ä rer i V ä xj ö  f å r s ä nkt skatt samtidigt som bostadstill ä gget f ö r pension ä rer h ö js. En efterl ä ngtad h ö jning av barnbidraget med 200 kronor ger V ä xj ö s barnfamiljer b ä ttre ekonomi samtidigt som tandv å rdbidraget h ö js f ö r unga och  ä ldre. Tryggheten f ö r den som blir sjuk prioriteras genom ett h ö jt tak i sjukf ö rs ä kringen. Ordentliga satsningar p å  skolan med st ä rkt statlig finansiering och h ö gskolebeh ö righet p å  yrkesprogrammen ger V ä xj ö s barn och unga b ä ttre f ö ruts ä ttningar att lyckas i framtiden. Tryggheten st ä rks  med h ö jda anslag till polisen och genom satsningar p å  r ä ttsv ä sendet.  Samtidigt

Krönika i fredagens Växjöbladet Kronobergaren:  På tisdag fattar Växjös kommunfullmäktige beslut om huruvida det ska bli ett nytt stadshus vid stationsområdet eller inte. Trots att det saknas kalkyler för vad det skulle kosta att renovera dagens kommunhus är den moderatledda majoriteten övertygad om att det blir billigare att bygga ett nytt. Deras övertygelse är så orubblig att de inte tvekar att sätta spaden i marken oavsett vad prislappen landar på.  Växjös moderatledda majoritet kastar sig rakt in i en sällan skådad byggiver med avtal i högsta hugg - och rejäla skygglappar. Med blygsam extern finansiering motsvarande tre normalstora villor i Växjö centrum är man beredd att betala i runda slängar 700 miljoner av Växjöbornas skattepengar. Ett vinstdrivande statligt ägt bolag får på så sätt en splitterny station till det facila priset av 12 miljoner kronor (Jernhusen betalar 45 miljoner kronor men Växjö kommun betalar 33 miljoner kronor till Jernhusen för marken). Affären gö

Den moderatledda majoriteten vill nu göra Växjös barn och unga ansvariga för familjens ekonomi. Det senaste förslaget som ni kan läsa om här är att reducera det ekonomiska biståndet om barnet mister sitt studiebidrag. Att helt enkelt göra barn och unga på gymnasieskolan ansvariga för att dra in 1050 kronor per månad till sin familj. Det skulle säkerligen enligt den moderatledda majoriteten öka incitamenten till utbildning och allmän skärpning. För det vet ju alla som någonsin har träffat en sextonåring som inte riktigt klarar skolan eller mår dåligt att lite gammalt hederligt konsekvenstänk alltid rätar ut situationen. Detta görs under parollen rättvisa. Utifrån att familjer med egen försörjning minsann inte får kompensation för att deras barn inte går i skolan. De familjerna får heller inte del av ekonomiskt bistånd eller andra behovsprövade bidrag så i rättvisans namn kanske vi skulle skippa det rakt av? 1050 kronor för en familj som har ekonomiskt bistånd är mycket pengar. De

Jag och Gabriella som tog hand om mig under kvällen Annelie och Nina  hade hand om de andra två bilarna som var ute igår kväll Sussi såg till att vi var på rätt ställe vid rätt tid och tog hand om telefonen och alla frågor från andra medarbetare.  Igår kväll hade jag den stora förmånen att få följa med sjuksköterskorna i kommunens kvälls och nattpatrull. Jag gick på mitt pass klockan 15.30 och träffade Gabriella som var min guide genom kvällen. Sussi var kvällens koordinator och Nina och Annelie skötte de andra två bilarna som var ute och rullade. Gabriella och jag kamperade ihop hela kvällen och vi hann med både planerade och mer akuta utryckningar. Under kvällen fick jag lyssna på många historier, om livet och döden. Om barn och barnbarn och om allt som rör människan i sin allra mest privata sfär. Medan Gabriella gjorde det som skulle göras kunde jag sitta ner och lyssna, hålla en hand eller puffa en kudde och dra till ett lakan. Små små saker som kanske är det all