Åsas åsikter

Hösten har egentligen varit ganska varm och sagolikt vacker här i Småland. Löv skimrar i alla möjliga färger, det går fint att gå på promenad i bara tröja och kaffe kan man ibland fortfarande dricka utomhus. Ute har det varit varmt men inuti har det varit kallt. En långsam kyla har stilla flutit ut i kroppen. Kall som snö men tung som bly. "Winter is coming". Människor flyr som aldrig förr, från krig och från vapen. De trotsar sina fasor och sätter sig och barnen i små osäkra gummibåtar över Medelhavet. Många dör där. De som klarar sig vandrar vidare genom Europa, i regn och i lera, i kyla och i förtvivlan. Gränser stängs och vid stängsel och murar blir människor kvar, blöta och kalla, alla i väntan på något annat. Trots det kommer många hit. Någon känner någon i Karlskoga, någon annan har en kontakt i Gnosjö och någon har träffat någon på båten som tipsade om Finland. Om det vore jag skulle jag nog göra precis samma sak, ta mig någonstans där jag kände igen någon, eller nå

Lite sent kommer här förra veckans krönika i Växjöbladet. Ja, jag borde ha skrivit om moderaternas stämma, jag borde skriva om gårdagens fullmäktige eller om dagens möte på SKL (inte Sveriges kriminaltekniska laboratorie...) i Stockholm. Men nu kommer en krönika om kristdemokraterna. Så kan det bli. När jag växte upp, det var ett tag sedan, så gjorde jag det i en tätort med en konsumbutik, två närbutiker och en riksväg som gick rakt igenom samhället. Där fanns också lite annat smått och gott, till exempel en damklädesaffär med dyra kläder, några solarium och ett par ställen som serverade både pizza, lövbiff och öl. Men där fanns också en annan butik. Alldeles längs med riksvägen fanns en affär med smutsiga skyltfönster där olika porslinsfigurer trängdes med varandra i hyllorna. Det fanns stora och små figurer, några i starka färger och andra i vitt eller porslinsblått. Jag såg aldrig någon gå in där. Jag ägnade mycket tid åt KDs riksting häromveckan. Alldeles för mycket tid. Jag l

I Smålandsposten häromdagen kunde vi läsa om hyresgästerna i kvarteret Lassaskog i Växjö. Några har dragit igång en intressegrupp för att ombilda hyreslägenheterna till bostadsrätter och några vill ha kvar sin hyresrätt som just hyresrätt. Att meningarna går isär i kvarter där ombildningar diskuteras är nog vanligt. Anledningen till att man dragit igång ett ombildningsarbete i just Lassaskog är inte att bostadsrätten som boendeform är det som lockar. Istället är det av rädsla för att få en annan hyresvärd. Den moderatledda majoriteten har i sitt budgetförslag för 2016 beslutat att 2000 av Växjöbostäders hyreslägenheter ska säljas. Ingen vet ännu vilka lägenheter som kommer att beröras och ingen vet heller vem köparen blir. På så sätt har den moderatleddamajoritens bostadspolitik hamnat i ett dubbelfel. För att undvika att ens egen lägenhet säljs till en hyresvärd man själv inte valt så återstår möjligheten att samla ihop grannarna och komma överens om att själv köpa sin lägenhet o

Jag sitter i min röda soffa och har precis läst igenom handlingarna inför den kommande veckan. I fotöljen mittemot sitter yngsta dottern och har lässtund. Hon har precis knäckt läskoden och är en hejare på ljuda fram varenda ord. Det är en fröjd att lyssna på. "Mamma, jag har läst ut den", säger hon och skuttar stolt upp från fotöljen. Vi har precis infört lässtund, jag föreslog en kvart. "Nej, mamma. Inte mer än femton minuter." Och jag erkänner, jag sa inget mer än att jag tyckte att det var en okej kompromiss. Storasyster kunde knappt hålla sig för skratt... Ikväll klockan 20 börjar partiledardebatten och jag hoppas verkligen att det blir en debatt som får handla om de frågor som Sverige faktiskt står inför. Om hur vi ska lösa flyktingkrisen, om hur vi får fler männsikor i jobb snart och om hur vi tar krafttag för att våra barn ska få en så bra skola som möjligt. Inte bara en debatt som handlar om vem som ska ta ansvar för en överenskommelse som uppenbarligen h

Idag satt jag som klistrad framför KDs riksting på SVT2. Så kan man också spendera en fredag... Att följa andra partiers partikongresser är ofta spännande och som den mötesnörd jag är kan jag bara konstatera att det finns många olikheter i hur vi väljer att hantera yrkanden, ordningsfrågor och annan mötesformalia. Min favorit var när det ställdes en fråga från talarstolen om det var ok att rösta som man ville. Nåja, låt oss stanna där... Det är knappast mötesformalian som har gjort att KD är rubrikstoff idag. Precis mitt i KDs diskussioner om decemberöverenskommelsen så pågick regeringens presskonferens om flyktingkatastrofen. Den skrev jag om  här . Regeringen hanterar kris medan KD ägnar sig åt att skapa kris. Det är olika.  Bland ombuden som pläderade från talarstolen idag kunde man höra både det ena och det andra. Någon menade att det visst skulle gå att prata SD, för de flesta där verkade ändå rätt hyggliga. En annan att det var dags för regeringen att söka blocköverskrida

Allt fler flyktingar söker sig till Sverige och kortsiktigt är det stora problemet tak över huvudet. Statsministern sa på dagens presskonferens att vi står inför den största humanitära insatsen i Sveriges historia och den är fullt möjlig för oss att lösa. Idag kom nyheten från regeringen att det nu är möjligt att öppna upp för tältboende för flyktingar för att på så sätt lösa den akuta bristen på boenden. Länsstyrelsen har gått upp i  beredskapsläge  och i alla kommuner i länet pågår ett arbete med att ta fram evakueringsplatser. Det är bra. Självklart ska Kronoberg och Växjö spela en stor roll för att lösa den mest akuta krisen med tak över huvudet. Migrationsminister Morgan Johansson var tydlig på dagens presskonferens:  "Varför tar ni emot alla de här människorna? Därför att det är det rätta att göra." Han har helt rätt. Bakom varje siffra i migrationsstatistiken finns en människa av kött och blod. En människa som lika väl kunde varit du och jag. Vi tar emot människor

Jag har precis skickat in en debattartikel till Smålandsposten med anledning av den  artikel  som berörde de boende i kvarteret Lassaskog idag. Den moderatledda majoritetens kullerbytta i bostadspolitiken gör att tryggheten i allmännyttans lägenheter urholkas. Det kan väl ändå inte vara meningen? Igår begravdes Lars-Erik Karlsson. Mest av allt är Lars-Erik, för mig, min äldsta dotters farfar och min gode väns pappa. Han var oumbärlig i sina kloka resonemang och i sitt muttriga motstånd, både i politiken men kanske allra mest privat. När min verklighet sviktade så var Lars-Erik ofta där, aldrig dömande alltid tyst och stöttande. För socialdemokratin var Lars-Erik en kämpe. En kämpe med ett enormt rättvisepatos och med så mycket kunskap och kraft. Jösses, så jag saknar honom. /Åsa