Åsas åsikter

Det finns mycket att säga om bostadspolitik, både lokalt och nationellt men här kommer min krönika om bostaden på tapeten i förra veckans Växjöbladet/kronobergaren. Den publicerades samma dag som regeringens bostadspolitiska utspel det är därför den gamla siffran om regeringens bostadsambition står nämnt i texten. Nu vet vi ju att den siffran har skärpts rejält. "Bostaden är på tapeten lite överallt. Det flyttas och renoveras. Det stylas hus och lägenheter till oigenkännlighet och hemnetappen finns i mångas mobiltelefon. Jag ska inte flytta men jag har  stenkoll på vilka alternativen är och jag uppdaterar den kunskapen många gånger i veckan. När jag umgås med andra pratar vi boende. Vi drömmer om hur livet blir bättre med nytt kök och om hur ett nytt kakel på toaletten gör att morgonbestyren går som en dans.  Andra samtal kring bostaden är annorlunda. Ett kliv generationer emellan är den stora snackisen inte kakel utan istället möjligheten att bo överhuvudtaget. Andraha

Jag erkänner, det här är ett enda långt skrytinlägg. Ett skrytinlägg som jag skriver för att jag imorgon eller dagen efter det kommer att behöva gå tillbaka och se att det faktiskt är sant. Att vardagen och jag kom överens, åtminstone en gång, en dag. Idag började skridskoskolan och det har jag fasat för i flera dagar. Hur i all världen ska jag få barnet i skridskor och innan dess mellanmål i barnet och dessutom få med barnet i bil? När ska vi hinna gå på toa och hur i hela friden ska vi få i oss lagad mat efter det att skridskoskolan är slut?Jag hade många frågor och väldigt få svar sådär på veckans första morgon men trots det så slutar allt i ett enda stort skrävlarinlägg. Jag hämtade på fritids i god tid, jag kom ihåg att swisha pengar till tonåringen för busskort och jag hade med mig mellanmål i papperspåse (och nej, idag var det inte från någon snabbmatskedja utan direkt från röran i köket). En glad unge hoppade ut från fritids till bilen och papperspåsens mellanmål intogs på