Bostaden på tapeten

Det finns mycket att säga om bostadspolitik, både lokalt och nationellt men här kommer min krönika om bostaden på tapeten i förra veckans Växjöbladet/kronobergaren. Den publicerades samma dag som regeringens bostadspolitiska utspel det är därför den gamla siffran om regeringens bostadsambition står nämnt i texten. Nu vet vi ju att den siffran har skärpts rejält.

"Bostaden är på tapeten lite överallt. Det flyttas och renoveras. Det stylas hus och lägenheter till oigenkännlighet och hemnetappen finns i mångas mobiltelefon. Jag ska inte flytta men jag har 
stenkoll på vilka alternativen är och jag uppdaterar den kunskapen många gånger i veckan. När jag umgås med andra pratar vi boende. Vi drömmer om hur livet blir bättre med nytt kök och om hur ett nytt kakel på toaletten gör att morgonbestyren går som en dans. 

Andra samtal kring bostaden är annorlunda. Ett kliv generationer emellan är den stora snackisen inte kakel utan istället möjligheten att bo överhuvudtaget. Andrahandskontrakt avlöser varandra och lika ouppnåelig som drömmen om det perfekta boendet är drömmen om det egna boendet. Att bli vuxen får skjutas på framtiden för bostaden hänger inte med. Vem kan tänka på familj när boendet, i bästa fall, är flickrummet i föräldrahemmet? Ett kliv åt andra generationshållet pratas det om ungefär samma sak, fast ändå helt annorlunda. Huset har blivit för stort och svårjobbat, den där trappan upp till andra våning tar ut sin rätt och allt dåligt samvete för trädgården bubblar snart över. Men alternativen lyser med sin frånvaro. Var ska man flytta när det inte finns någonstans att ta vägen? När det bor någon annan i alla de bostäder som redan byggts.

Någon annanstans är bostaden för liten. Många bor i en bostad där det borde bo färre. Helt oinbjuden har gamla fattigsveriges trångboddhet knackat på dörren. För många på en toalett, ständigt stimmigt och hög ljudnivå. Hur kan man koncentrera sig på läxor där det inte finns något utrymme att vara ifred? Där lugn och ro i det närmaste är en omöjlighet.

Regeringen har aviserat att det ska byggas 250 000 nya bostäder till och med 2020. Det är såklart alldeles för lite. Vi behöver bygga betydligt mer och vi behöver bygga betydligt fortare. En snabb tillbakablick i bostadspolitikens historia säger att det inte är omöjligt alls men då krävs det att vi kraftsamlar och tänker utanför boxen. Det är inte dumt om man är lite smart. Lokalt i Växjö så är lösningen för den moderatledda majoriteten att sälja ut allmännyttan. En femtedel av beståndet ska säljas och det ska göras för att det ska byggas mer. Det verkar finnas logik i det för vissa men jag har svårt att se den. Istället läggs enormt mycket kraft på annat än byggnation. I ett läge där vi ständigt blir fler än bostäderna känns det oerhört onödigt. 

Växjö bygger mycket men behöver bygga mer, resten av Sverige bygger alldeles för lite och behöver ta sig i kragen rejält. Precis som kakelval och köksluckor dominerar mångas parmiddagar idag så kommer bostadsbristen att dominera samma middagar imorgon. Bostadsbristen drabbar oss alla förr eller senare. Tro inget annat. Kanske blir din bostad idag dina barns bostad även i framtiden. Blotta 
tanken på det gör mig alldeles matt."

/Åsa 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En blogg?

"Det heter faktiskt försäljning, inte utförsäljning..."

Gammal högerpolitik, vem är det som tjänar på det?