Från Seoul till Växjö.

Allt gick i ett rasande tempo i Seoul, seminarier, möten, samtal och fler seminarier. någon som pratade om hållbara lösningar i en stad i indien, någon annan som pratar om Vancouver. Bra exempel från såväl Europa som Asien, "små" miljonstäder och betydligt mindre  somVäxjö. Städer där bilen inte längre står i centrum utan där möjligheten att ta sig fram är viktigare. Där det kollektiva åkandet premieras, inte bara ur utsläppssynpunkt utan främst av begränsningen i stadsrummet. Hur ska vi kunna leva och gå om staden bara består av bilar? Och motfrågan, hur ska vi ta oss om bilen inte är välkommen?

Mitt seminarie gick bra, väldigt bra. Panelen kom bland annat från Nya Zeeland, Sydkorea, Malaysia, Filippinerna. Och vi moderatorer kom från Sverige och Australien. En salig blandning av erfarenheter, kompetens och iakttagelser. Det märks att det finns ett starkt sug att prata tillsammans och över nationsgränser om just kvinnor som politiska ledare på lokal nivå. I många länder är det en bristvara (faktiskt en större bristvara än på nationell nivå) och som medlemmar i ICLEI konstaterade vi att arbetet med att synliggöra de kvinnor som idag är politiska ledare är viktigt för att fostra fler. Dessutom är jag övertygad om att det är en pusselbit för att bättre kunna utforma hållbara städer. Dels för att fler kommer till tals men framförallt för att kvinnors situation sällan synliggörs i beslutsfattandet.

Idag är det KSAU, med ärenden som bland annat omvandling av kommunhuset till bostäder. Jag har vridit och vänt på underlaget men jag ser inte riktigt hur det skulle kunna bli bostäder där folk skulle ha råd att bo. Just den kalkylen saknas. Och den kan en ju tycka är viktig...

Ha det fint i vårsolen (hoppas vi)
/Åsa

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Siffror, känslor och Sverigedemokrater

Maxad taxa

En budget för många eller några få?