"Om vi bara lade manken till, alldeles så lite..."
Här kan ni läsa mitt inledningsanförande i budgetdebatten i Växjö idag.
Men Växjö står också inför stora utmaningar och den största är den växande ojämlikheten. Jämlika samhällen är bättre samhällen. Människor har högre tillit, människor mår bättre och tillväxten är högre. Ojämlikhet ger sämre hälsa, inte bara hos de som är fattigast utan hos alla. Den skapar mer våld och den ger Växjöborna sämre möjligheter att påverka sina egna liv.
Klyftorna växer i Växjö. Sedan 2004 har inkomsterna i Araby ökat med 7%, betydligt mindre än prisökningen under samma tid. På Söder och i Sandbro har inkomsterna ökat med nära 60%. Problemet är inte att inkomsterna ökar. Problemet är att de ökar betydligt mer på ett ställe än på ett annat.
2014 kom OECD med en rapport som konstaterar att jämlikhet ger större ekonomisk tillväxt. I den framgår att Sverige är det land där klyftorna har ökat mest. OECDs beräkningar visar att Sverige har en potentiell ytterligare tillväxt på 7,2 % som vi gått miste om på grund av för hög ojämlikhet. IMF larmar om samma sak. Inkomstklyftorna ökar i världen och den ojämlikheten gynnar inte tillväxten.
I grund och botten handlar inkomstklyftorna om att ha ett jobb eller inte. Därför är det oroväckande att vi låter potentiell tillväxt gå oss förbi då den potentiella tillväxten är en förutsättning för att fler ska få ett jobb att gå till. Men det är inte så enkelt. Jobb är en anledning till den ökande ojämlikheten men inte den enda. Möjlighet till utbildning och till att investera i sitt humankapital spelar en större roll. Självklart hänger detta ihop.
För att citera Charlotta Mellander professor i nationalekonomi när hon beskriver segregationen i Växjö:
”Idag skulle inte Abbe bo granne med Madicken - Det skulle inte hända”
För att klara de utmaningar som ligger framför oss krävs en långsiktigt hållbar investering i Växjös skolor. En investering som inte kan göras med engångsintäkter då den behöver hållas i över tid. Inte bara ett år eller två. Det krävs att vi Växjöbor tillsammans tar ansvar för finansieringen av Växjös framtid. Inte att vi kortsiktigt låter Växjöbostäders hyresgäster betala för de hål som tidigare skattesänkningar grävt i Växjös ekonomi.
Men låt oss gå tillbaka till Abbe och Madicken. Att Abbe och Madicken inte längre bor grannar eller ens i samma stadsdel i Växjö idag är bekymmersamt, inte bara utifrån ett berättarperspektiv. Det är bekymmersamt för bostadsproduktionen, för skolresultaten och för jobben. Och i grunden är det bekymmersamt för Växjös framtid.
För att citera Madicken själv: ”Om vi bara lade manken till, alldeles så lite…” så kan vi tillsammans ta oss an att sluta klyftorna mellan Växjöborna och på så sätt bygga ett Växjö som håller ihop.
 |
| Tack Maria för lånet av bilden. |
"Jag älskar att bo i Växjö. I en stad som utvecklas och växer. I en kommun där vi pratar med varandra, både mellan blockgränser och partigränser. Mellan kommun och universitet, mellan politk och näringsliv men framförallt medborgare emellan. I Växjö finns en stark samförståndsanda, en insikt om att ska vi flytta berg så flyttas de bäst tillsammans. En vetskap om att det blir lättare om vi drar åt samma håll. Det är en god grund för framtiden.
Men Växjö står också inför stora utmaningar och den största är den växande ojämlikheten. Jämlika samhällen är bättre samhällen. Människor har högre tillit, människor mår bättre och tillväxten är högre. Ojämlikhet ger sämre hälsa, inte bara hos de som är fattigast utan hos alla. Den skapar mer våld och den ger Växjöborna sämre möjligheter att påverka sina egna liv.
Klyftorna växer i Växjö. Sedan 2004 har inkomsterna i Araby ökat med 7%, betydligt mindre än prisökningen under samma tid. På Söder och i Sandbro har inkomsterna ökat med nära 60%. Problemet är inte att inkomsterna ökar. Problemet är att de ökar betydligt mer på ett ställe än på ett annat.
2014 kom OECD med en rapport som konstaterar att jämlikhet ger större ekonomisk tillväxt. I den framgår att Sverige är det land där klyftorna har ökat mest. OECDs beräkningar visar att Sverige har en potentiell ytterligare tillväxt på 7,2 % som vi gått miste om på grund av för hög ojämlikhet. IMF larmar om samma sak. Inkomstklyftorna ökar i världen och den ojämlikheten gynnar inte tillväxten.
I grund och botten handlar inkomstklyftorna om att ha ett jobb eller inte. Därför är det oroväckande att vi låter potentiell tillväxt gå oss förbi då den potentiella tillväxten är en förutsättning för att fler ska få ett jobb att gå till. Men det är inte så enkelt. Jobb är en anledning till den ökande ojämlikheten men inte den enda. Möjlighet till utbildning och till att investera i sitt humankapital spelar en större roll. Självklart hänger detta ihop.
Kort sagt kanske ojämlikheten bäst kan beskrivas i att ha framtidstro eller inte. Den beskrivs kanske bäst i skillnaden mellan dem som går och lägger sig med vetskapen om att det bästa ligger framför oss och mellan dem som går till sängs med vissheten om att det bästa redan har varit.
I Växjö ser vi ojämlikheten på flera sätt. Den märks i hälsotal och den syns tydligt på bostadsmarknaden. Allra tydligast syns den i skolan.
Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Det betyder att skolan ska kompensera för elevers olika förutsättningar för att på så sätt ge möjlighet till ett jämlikt och likvärdigt lärande. I Växjö glider resultaten isär. De elever som har goda resultat fortsätter att ha det men fler halkar efter. De som halkat efter mest, halkar efter än mer. På så sätt skapar vi en kunskapsklyfta där även de med goda förutsättningar som idag presterar bra skulle kunna ha ännu bättre resultat om jämlikheten och likvärdigheten varit större. Idag cementerar vi klassklyftorna i skolan istället för att kompensera för dem. Det förlorar vi alla på.
I Växjö ser vi ojämlikheten på flera sätt. Den märks i hälsotal och den syns tydligt på bostadsmarknaden. Allra tydligast syns den i skolan.
Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Det betyder att skolan ska kompensera för elevers olika förutsättningar för att på så sätt ge möjlighet till ett jämlikt och likvärdigt lärande. I Växjö glider resultaten isär. De elever som har goda resultat fortsätter att ha det men fler halkar efter. De som halkat efter mest, halkar efter än mer. På så sätt skapar vi en kunskapsklyfta där även de med goda förutsättningar som idag presterar bra skulle kunna ha ännu bättre resultat om jämlikheten och likvärdigheten varit större. Idag cementerar vi klassklyftorna i skolan istället för att kompensera för dem. Det förlorar vi alla på.
För att citera Charlotta Mellander professor i nationalekonomi när hon beskriver segregationen i Växjö:
”Idag skulle inte Abbe bo granne med Madicken - Det skulle inte hända”
För att klara de utmaningar som ligger framför oss krävs en långsiktigt hållbar investering i Växjös skolor. En investering som inte kan göras med engångsintäkter då den behöver hållas i över tid. Inte bara ett år eller två. Det krävs att vi Växjöbor tillsammans tar ansvar för finansieringen av Växjös framtid. Inte att vi kortsiktigt låter Växjöbostäders hyresgäster betala för de hål som tidigare skattesänkningar grävt i Växjös ekonomi.
Men låt oss gå tillbaka till Abbe och Madicken. Att Abbe och Madicken inte längre bor grannar eller ens i samma stadsdel i Växjö idag är bekymmersamt, inte bara utifrån ett berättarperspektiv. Det är bekymmersamt för bostadsproduktionen, för skolresultaten och för jobben. Och i grunden är det bekymmersamt för Växjös framtid.
För att citera Madicken själv: ”Om vi bara lade manken till, alldeles så lite…” så kan vi tillsammans ta oss an att sluta klyftorna mellan Växjöborna och på så sätt bygga ett Växjö som håller ihop.
Med de orden vill jag yrka bifall till Socialdemokraterna och Vänsterpartiets budgetförslag för Växjö kommun 2017.
Tack för ordet."
/åsa
Kommentarer
Skicka en kommentar