Växjös bästa vecka - Växjö Pride!

Så då var det äntligen invigning av Växjö Pride, Växjös bästa vecka. Här händer det grejer, kolla in programmet här, du hittar garanterat något som passar dig.

Foto: Malin Lauber

Jag fick den stora äran att invigningstala idag. Vilken grej! Jag är så himla hedrad över att jag fick frågan när Frida Sandegård, RFSLs ordförande tråkigt nog hastigt blev sjuk och tvingades lämna återbud. 

Foto: Wivi Simic

Foto: Malin Lauber

Mitt tal ligger längst ner i inlägget och vill ni se det IRL så har Smålandsposten lagt ut hela invigningen här. 

Det är verkligen något speciellt med den här stan. Med allt driv, all kraft och med allt engagemang. Heja Växjö! Det är här det händer. 

Imorgon blir det budgetberedning i Borgholm för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det är inte säkert att det blir peppande inlägg och färgglada bilder därifrån, men vem vet. Det blir sällan som man tänkt sig.

Happy Pride!

/åsa 

Invigningstal Växjö Pride 2017:

"Wow, Vilken grej! Att få inviga Växjö Pride, världens bästa Pridevecka! 

Jag är inte bara hedrad utan jag blir också rörd när jag ser så många människor som har kommit hit för att stå upp för alla människors lika rätt och lika värde. Dagar som idag har jag ett extra roligt jobb. 

Att få vara kommunalråd i Växjö - En stad som växer och som ständigt är i rörelse är en ynnest. Det är inte alltid lätt och visst tycker jag att det vore ännu bättre om jag fick bestämma men Växjö är en fantastisk stad som har så mycket kraft och engagemang. Något som blir extra tydligt den veckan vi har Pride. 

Förra året gick 9000 personer i Pridetåget. 9000 personer. Det är 10 procent av Växjös befolkning. Vilken annan rörelse samlar så många. Och vilken styrka det är när vi tillsammans står upp för varandra.

För mig är Pride jubel, musik och regnbågsflaggor som blandas ihop i ett surr av glädje. Det är folkbildning i dess renaste form med seminarium, träffar och samtal där växjöbor möts över alla gränser. Det är också en stark uppställning av civilsamhället, det offentliga, politiska partier och näringsliv som tillsammans krokar arm och står för det mest naturliga av allt. 

Alla människors rätt att vara sig själva. Alla människors rätt att vara den man är. Alla människors rätt att älska.

Men den rätten är inte självklar för alla. Och den rätten är inte heller självklar här i Sverige eller för alla här i Växjö. 

För unga HBTQ personer ser verkligheten ganska dyster ut. Två av tre homo, bi eller transsexuella döljer sin sexualitet i skolan. En av fyra har utsatts för våld med den egna sexualiteten som motiv och en fjärdedel av alla unga HBT kvinnor har någon gång försökt begå självmord. 

Mer än hälften av alla unga homo, bi eller transsexuella uppger att de blivit bemötta på ett kränkande sätt och deras förtroende för det offentliga Sverige är lågt. 

Det är ett stort hot mot det offentliga Sveriges likvärdighet. Kanske låter det torrt och tråkigt. Det offentligas likvärdighet? Men låt det sjunka in. 

Vad händer med tilltron till vårt samhälle när vi som möter det möter det på olika villkor. När medborgare upplever att de får sämre hjälp och stöd på grund av vilka de är. Vad händer då med vårt gemensamma samhällsbygge? 

Och går vi utanför Sveriges gränser finns det många orosmoln på himlen. Jubel, musik och regnbågsflaggor kan fylla gatorna i Växjö och kanske på andra ställen. Men inte i Ryssland, Inte i Uganda eller i något av de 75 länder runt om i världen som har lagar mot homosexualitet. 

Och inte i Tjetjenien där hatet mot homo och bisexuella nu har blivit allt mer groteskt - Där hatet nu är tortyr, massgripanden, läger och avrättningar. 

Jag behöver låna några ord av Johan Hilton för att beskriva grymheterna: ”De i all sin ondskefullhet mest sofistikerade kränkningarna av förföljelsens offer slår dock mynt av just det sociala stigmat och skammen. I fall där misstänkta har släppts uppges myndigheterna ha lämnat över dem till familjen som i sin tur uppmanats till mord för att rädda sin heder.” 

Här ser vi ondskan i dess grymmaste form. Övergreppet slutar inte vid själva gärningen, det fortsätter genom det oförståeliga i att blotta det allra sköraste, det allra innersta, och sedan lägga det i händerna på dem man älskar mest för att de slutligen ska få avgöra ditt öde. 

Jag mår illa. 

Vi ser hur högerextremismen får ett allt starkare fäste i Europa. Fascisterna i Frankrike kom nästan hela vägen till presidentposten och det var många med mig som drog en suck av lättnad över gårdagens valresultat. 

Ungern, Polen och Grekland, tre länder där högerextremismen under olika fanor vädrar sina fula trynen. På mynttorget i helgen slog nazister till och angrep de som demonstrerade för en mer human asylpolitik. I Falun ekade nazisternas  stöveltramp på första maj och för att klara säkerheten fick ett asylboende evakueras. 

Det skrämmer mig, och idag är jag glad över att vara bland vänner vars kärlek vida överröstar allt detta hat. 

Det jag har talat om nu. Från unga HBTQ personers psykiska ohälsa, här där vi lever, till förföljelser och avrättningar i Tjetjenien och i andra länder. Att Stöveltramp hörs allt högre i Europa precis som här i Sverige - Det är inga åsikter. Det är fakta. 

Fakta som obönhörligen talar om för oss att det vi, du och jag tar för självklart måste återerövras gång på gång. Dag för dag. Timme för timme. 

Därför är jag extra glad att årets tema är Kunskap. Ett tema som är viktigare nu än någonsin. I en tid där kunskap har blivit relativ och där nyheten inte behöver vara sann utan klickbar - I vår tid, så måste kunskapen stärkas.  Det är därför jag med stor stolthet läser att det är utbildningsförvaltningens chef och skolledare som bär Prides hedersflagga i år. Aldrig har det varit viktigare att låta bildningen och kunskapen vara den fanbärare som går först. 

Växjö är en stad och en kommun för alla. Endast när varje Växjöbo går och lägger sig med vetskapen om att Växjö är deras stad och deras trygghet bara då kan Växjö bli sitt bästa jag och bara  då når vi vår fulla potential. För friheten blir aldrig mindre av att många människor delar den, tvärtom. När din frihet ökar, då ökar också min. 

Prideveckan är en vecka av 52. Låt denna vecka präglas av glädje och av hopp och av kampen för det öppna samhället och kampen för alla människors lika värde. 

Låt oss bära med oss glädjen och kunskaperna från den här veckan när vi varje dag alla veckor tar kampen mot hatet och fördomarna - Oavsett om det är på jobbet, hos grannen eller på släktmiddagen.

Stig Dagerman skrev en gång ” I tider som saknar hopp finns inget värre fängelse än framtiden”. 

Och även om det är lätt att tappa tron så behöver jag i detta nu inte göra mer än att se ut över er som är här idag. Jag ser att här gror hoppet om morgondagen och här finns en bergfast övertygelse som ingen i välden kan rucka på.

Framtiden - den är inte vårt fängelse - den är hoppet om morgondagen. 

Och vänner, morgondagen - Den är alltid den bästa dagen. "