Första maj, första maj...

Idag firade vi första maj i Museiparken i Växjö. I vårvärme och solsken demonstrerade vi och samlades för tal, häng och kaffe. En finfin första maj om du frågar mig.

Här kan du läsa mitt tal. Och jag höll mig faktiskt hyfsat till manus.

"När jag var tjugo år flyttade jag till Växjö. Jag lämnade Göteborg, den stora staden och västkusten och satte mig på tåget för att plugga på lärarprogrammet på dåvarande Växjö universitet. 

Jag hade pirr i magen, en otymplig resväska och en handritad karta för att hitta till vårdskolan där jag skulle bo. Jag steg av tåget en augustikväll här på stationen bakom oss. Det var första gången jag satte min fot i Växjö men det är längesedan nu. 

Det är lustigt det där. Att oavsett hur världen förändras, vilka digitala eller tekniska revolutioner vi står inför. Om det är nu eller då, så är människors strävanden i livet, världen över i många stycken lika.

Olof Palme formulerade det såhär:

”Kanske förleds vi att glömma att människors liv i avgörande stycken är oföränderliga från generation till generation, från nation till nation. Det finns vissa ting som alltid återkommer i människors liv.

Vi föds, växer upp och söker vänner. Vi utbildar oss och förbereder oss till vuxenlivet, vi väljer ett yrke och söker en plats i arbetslivet. Vi skaffar bostad, bildar familj och fostrar barn. Vi söker värna vår hälsa, bota sjukdomar och undgå olyckor. Vi vill leva som fria medborgare och vara med i ansvaret för allas väl. Vi vill säkra försörjning och värdighet inför ålderdomens oundvikliga skröpligheter.

Allt detta är sådant som ständigt återkommer i människors liv. De stora livsprojekten är gemensamma för oss alla. Vi löser dem praktiskt på nya sätt, men i sin kärna är de oförändrade”

I Växjö har klyftorna växt. De som har ett jobb och en hyfsad

inkomst har de senaste åren fått allt mer, medan de som inte har det har fått mindre. 

I vissa delar av vår stad har inkomsterna ökat med mer än 60 % de senaste tio åren, i andra har de bara ökat med 7.

På så sätt blir livsprojekteten i vissa delar av vår stad självklara medan de i andra delar av staden känns ouppnåeliga. I vår stad, i samma stad, flödar hoppet samtidigt som hopplösheten frodas. I vår stad talar vi om våra barn och om andras ungar.

Det är oacceptabelt. 

Nyligen fick vi veta att Växjö är en av Sveriges mest segregerade skolstäder, och det drabbar Växjös barn och unga redan från början.

Det största lotteriet våra barn är med om är vilken familj de föds in i, Vilka föräldrar du har - det är idag den enskilt viktigaste faktorn för att klara skolan. På så sätt cementerar vi klasskillnaderna istället för att kompensera för dem. För att bygga Växjö helt, måste vi göra precis tvärtom.

Det är slut med skattesänkningar som enda lösning på Sveriges problem, istället behövs mer av en Socialdemokratisk fördelningspolitik som sätter välfärden främst. Det behövs också här i Växjö. 2018 ska den moderatledda majoritetens utförsäljnings iver i bytas ut mot gemensamma satsningar på Växjös barn och unga. 

För det är helt enkelt så mycket smartare att ta ansvar tillsammans.

Det går bra för Sverige och det går bra för Växjö. Tack vare en socialdemokratiskt ledd regering har fler Växjöbor än på länge ett jobb att gå till och på så sätt kan fler växjöbor se framtiden an med tillförsikt. 

För kanske beskrivs ojämlikheten bäst i att ha framtidstro eller inte. I den stora skillnaden mellan den som går och lägger sig med vetskapen om att det bästa ligger framför oss. Och mellan den som går till sängs med vissheten om att det bästa redan har varit. 

Det var med tillförsikt och med framtidstro som jag satte mig på tåget till Växjö, den där augustidagen för många år sedan. Jag visste att här börjar för mig en ny tid, ett nytt liv. Den känslan, den är tegelstenen i vårt gemensamma samhällsbygge.

Det är med samma tillförsikt och framtidstro människor från andra länder söker sin tillflykt hos oss i Växjö. Det är med samma känsla av att börja ett nytt liv, en ny tid som många sätter sina fötter här i vår stad. Fast beslutna om att deras liv nu tar en ny början. 

Här i Växjö finns det plats för många nya början, För många nya liv och nya tider. Här i Växjö finns det plats för fler och just därför finns det plats för oss alla.

Och för att återgå till Olof Palme: 

Och kanske förleds vi att glömma att människors liv i avgörande stycken är oföränderliga från generation till generation, från nation till nation. 

Kanske förleds vi att tro att vi är mer olika varandra än lika. 

Men Växjös framtid är alltid som ljusast när den också är ljus för alla växjöbor. Det är bara då vi når våra bästa stämningars längtan.

För kamrater; 

Vår uppgift är att se till att varenda växjöbo som går och lägger sig ska göra det med förvissningen om att det bästa ligger framför oss. 

För Morgondagen, det är alltid den bästa dagen."

Här står vi alla talare på dagens första maj firande i Växjö.
Ni ser mig, Anna Ekström, Jesper Eneroth och Pontus Samuelsson.
Vilket sällskap en får hänga med!

Ha det fint!

/åsa