Strid för strid med stor stolthet

Idag är det internationella kvinnodagen. Det är en av många dagar då jag bär mitt halsband med stor stolthet. 

Det är också en av många dagar då jag tänker på mina systrar runt om i världen som vittnar om politiska strider som för mig i Växjö verkar självklara. Till exempel tänker jag på en kvinna som nyligen blivit vald till borgmästare i Filippinerna och på hur hon lyckats driva igenom en satsning på upplysta vägar till stadens toaletter. Det är långt ifrån alla i hennes stad som har tillgång till egen toalett och vägen till och från de offentliga toaletterna i staden är farliga för stadens kvinnor. Våldtäkter och andra övergrepp minskade radikalt när förövarna inte längre kunde slå till i mörker.

Idag tänker jag också på mina döttrar. På hur världen kommer att behandla dem och hur deras alldeles unika kompetenser kommer att tas till vara. Jag tänker på vilka hinder de kommer att möta och på vilka hinder jag och mina förmödrar förhoppningsvis har röjt undan innan de träder in i vuxenlivet. Men det börjar bli bråttom, min äldsta dotter blir sexton i år.

Det är bråttom - Av många skäl. Det är bråttom för att kvinnor tjänar mindre än män och det påverkar inte bara livet här och nu, det påverkar också pensionen längre fram. Det är bråttom därför att kvinnor fortfarande tar ut störst del av föräldraledigheten och det påverkar både kvinnor och män. Kvinnorna tappar ännu mer i pension och halkar efter i arbetslivet och män tappar viktig tid med sina barn under småbarnsåren. Det är bråttom för att kvinnor har betydligt sämre arbetsvillkor än män. De arbetar i högre utsträckning deltid och deras scheman fylls fortfarande med hjälp av sms om lediga turer och av dagar som delas upp i delade turer. Det är bråttom därför att skillnaderna mellan mäns och kvinnors arbetsvillkor får konsekvenser inte bara ekonomiskt. Att inte veta om du har ditt vikariat kvar nästa månad eller inte veta om du blir inringd tillräckligt mycket skapar stress och inte bara ett ohållbart arbetsliv utan också ett ohållbart familjeliv. 

I en värld där det ibland känns övermäktigt att arbeta för kvinnors lika rättigheter så har vi valt att gräva där vi står. Idag lägger jag och Malin Lauber en skrivelse där vi fokuserar på hur Växjö kommun kan bli en mer jämställd och därmed bättre arbetsgivare.

Vi kräver att:

• anställning på heltid blir norm i alla Växjö kommuns verksamheter.
• tillsvidareanställning ska vara huvudregel i Växjö kommun 
• tiden en person kan arbeta med en tidsbegränsad anställning innan den övergår till en tillsvidareanställning ska begränsas till 12 månader.
• Växjö kommun erbjuder barnomsorg på obekväma tider i den omfattning det behövs
• Växjö kommun minimerar/avskaffar delade turer
• att Växjö kommun erbjuder skyddskläder för utomhusbruk för förskole- och fritidspersonal
• att Växjö kommun arbetar med att föräldraledigheten tas ut mer jämställt av kommunens anställda.

Det är strider som borde varit vunna för länge sedan och det är strider som skulle ge många  kvinnor som arbetar i Växjö kommun en betydligt bättre arbetssituation. Vi gräver där vi står och vi vet att om vi fortsätter med det så vinner vi kampen. Strid för strid. 

/åsa