Krångligheter och okrångligheter i Bilbao

Efter många om och men igår så kom jag äntligen hem. Först var flyget från Bilbao försenat vilket gjorde att jag missade anslutningsflyget i Paris till Köpenhamn. Väl i Köpenhamn så var tåget först försenat och sedan valde Öresundståget att helt sonika byta destination på det tåget jag satt på. Helt 

plötsligt gick tåget till  Göteborg istället för till Växjö. Same same but very different..

Det var bara att hoppa av i Malmö och vänta på nästa tåg till Växjö och stämningen på perrong 4a var minst sagt lite sådär. Klockan 23.40 var jag till slut äntligen framme och kunde konstatera att det i alla fall var lite mildare ute än det var när jag gick mot stationen med snön singlandes ner i måndags. En får tänka positivt.

Jag har haft en häftig vecka i Bilbao. Det är första gången jag har så många uppdrag på en konferens och i någon form av egenskap som värd har fått göra både det ena och det andra. Det är annorlunda, så kan jag summera det. Väldigt annorlunda.

I Sverige är vi ganska informella och har inte så mycket artigheter och formaliteter som vi följer. Vi hälsar på samma sätt på alla och vi har inte så många krångliga titlar som behöver upprepas gång efter annan. I många internationella sammanhang är artigheter och protokoll otroligt viktiga att följa och respektera. Utan den inramningen lyssnar ingen på vad du säger och här hemma är det tvärtom, med den inramningen lyssnar ingen. Saken är den att det verkligen är min sämsta gren. Jag tycker det är krångligt och onödigt och jag är ganska dålig på att dölja det. Som tur är fick jag mycket hjälp, hjälp med att förstå de olika krångligheterna och hjälp med att stapla de olika titlarna på varandra i rätt ordning. Det blev bra till slut och jag tror att jag lyckades tråckla ihop krångligheterna med en skandinavisk touch av okrånglighet, på så sätt blev vi alla nöjda till slut.

Förutom artigheter så prata de vi såklart om hållbarhet och om allt det arbete som utförs av städer och kommuner runt om i Europa. Den kraften som finns på lokal nivå är imponerande och om den bara kunde släppas loss så är framtiden verkligen ljus. Det är klart att städer vill ta taktpinnen i hållbarhetsarbetet. Det är här vi ser vikten av att lyckas med det och det är i städerna vi betalar dyrt när vi misslyckas.

Här kommer lite bilder från veckan, flera kanske ni redan har sett. Och förresten, visst ses vi imorgon på första maj?

/åsa

Guggenheimmuseet i Bilbao, vilken byggnad! 

Jag hälsar välkommen på tisdagskvällen i stadshuset i Bilbao och tackar Baskien och Bilbao (i rätt ordning) för att de står som värdar för den åttonde europeiska konferensen om "Sustainable cities and Towns". 

På Onsdagen pratar jag med TVE i Spanien om hur städer går före i arbetet med klimat och hållbarhet. Det är ju lite nervöst så jag tröstar mig med att det nog inte är någon som tittar på den kanalen. Sen får jag reda på att de visst har 40 miljoner tittare... 

På onsdagskvällen samlades vi på Guggenheimmuseet för mingel, mat och fantastisk musik. Det var verkligen en upplevelse och bilden gör den inte alls rättvisa.  

En lite dålig bild men där i hörnet är jag och håller onsdagens invigningstal. På konferensen är vi nästan 1000 registrerade deltageagare och vi representerar 200 städer och ungefär 50 länder. Det är en häftig samling människor.

På torsdag morgon höll Jeb Brugmann en presentation om "Productive and regenerativae cities". Det är alltid roligt att lyssna på Jeb, fast när en själv ska kommentera är det ännu roligare.

Här kommenterar jag Jebs anförande och menar på att det han lyfter fram är själva stadens själ. En plats där det finns möjlighet till både produktion och konsumtion och där de resurser som finns i närheten tas i anspråk av medborgarna för att kunna leva ett gott liv. I princip en tanke som var självklar för inte så länge sedan alls. 

Sista bilden är från San Sebastian. Jag tackar (än en gång) för att vi får vara i Baskien och försöker mig på några ord på baskiska.