Refugees welcome!

Aldrig någonsin tidigare har så många varit på flykt som idag, 60 miljoner människor varav många många barn har fattat det svåraste beslutet. Det att lämna allt därför att osäkerheten någonannanstans är så mycket säkrare än allt det som är känt. Ikväll när jag och dottern anlände till Stockholms centralstation var flera frivilligorganisationer på plats för att ta emot flyktingar som i det okända hittat till Stockholm. Vatten, mat och första hjälpen fanns på plats men framförallt fanns där medmänsklighet och tilltro. Där fanns vänlighet och förståelse. Där fanns hopp. I Malmö, Stockholm och Göteborg ( och på flera andra ställen) hålls stora manifestationer för att visa att det är självklart att människor på flykt är välkomna. På sociala medier sprids det ena goda exemplet efter det andra och i överallt kan vi läsa och höra om hur människor går samman för att hjälpa andra.

Europa måste lyckas med ett värdigt flyktingmottagande annars riskerar vi att få ett Europa vi inte vill ha. Kriget och flyktens igenkännande är grunden för det europeiska samarbetet och att människor idag flyr till Europa och inte inom Europa är inte skäl för att blunda. Men Europa har ingen enad linje. Tyskland har valt att sluta tillämpa Dublinförordningen och man har varit tydlig med att Tyskland kan ta emot fler. Kunde vi rädda bankerna så kan vi rädda flyktingar, säger Merkel och kanske har inget varit mer rätt. 

I Ungern och i Danmark är tongångarna från nationellt håll dystra. Rapporterna från flyktinglägren i Ungern är djupt oroväckande med brist på vatten, mat och sjukvård. I Danmark stoppas tåg och publiceras annonser om att här är du på flykt inte välkommen. Deras övertygelse tycks vara att genom att göra flykten ännu svårare sprida tron att flykten skulle bli mindre nödvändig. Inget kunde vara mer fel. Däremot finns starka krafter i både Ungern och Danmark som mer än gärna bidrar. En man i Ungern förklarade sitt frivilligarbete längs en av motorvägarna där många flyktingar vandrade med att han ville sätta en annan bild av Ungern. En bild där också ungrare var medmänniskor.

På så sätt är det mänskligheten som segrar. Den mänsklighet som vet att vi är starkast med varandra, inte mot. Den mänsklighet som vet att det är slumpen som avgör vem det är som behöver hjälp idag och vem det är som ger den imorgon. Den mänsklighet som vet att människan bara har varandra.

Du och jag, vi ses på speakers corner på onsdag klockan 17. Där samlas vi under samma paroll som så många européer redan enats under: "Refugees welcome". Där blir vi alla en del av världen och världen en del av oss. 

/Åsa 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Siffror, känslor och Sverigedemokrater

Maxad taxa

En blogg?